använd ej" /> Från början till slut tog det 23 år - Entreprenadaktuellt

Från början till slut tog det 23 år

Det tog 23 år från byggstarten tills tågen rullar genom Hallandsåsen. Med rätt metod och utrustning lyckades man till slut trotsa både grundvattentryck och sprickbildningar och har idag skapat två parallella 8,7 kilometer långa tunnlar med möjlighet att köra upp till 24 tåg per timme i 200 kilometers hastighet.

Installationsentreprenaderna påbörjades parallellt med att Skanska Vinci avslutade borrentreprenaden med att lägga ut ballast och underballast. Bilden visar tätningsarbeten som ska minska mängden grundvatten som läcker in under den permanenta fasen. Foto: Ann-Louise Larsson
Järnvägen runt Hallandsåsen byggdes 1885 och har länge varit en flaskhals för tågtrafiken mellan Malmö och Göteborg. Dels på grund av enkelspårstrafiken och dels på grund av tågen ofta haft svårt att ta sig upp och runt åsen. 1992 började man därför bygga en tunnel genom åsen.  Entreprenören var då Kraftbyggarna som valt att använda sig av en så kallad öppen tunnelborrmaskin. Detta visade sig ganska snart vara ett felaktigt metodval. Denna metod var gjord för användas i hårt berg, Hallandsåsen är en så kallad urbergshorst med djupa sprickor, vittringar och innehåller stora mängder vatten. Ganska snart efter byggstart fick man ge upp metoden.

På genombrottsplatsen i den västra tunneln monterades tunnelborrmaskinen Åsa ned. Efter att borrhuvudet tagits bort jobbade man nu med main drive-motorn som är ett enormt lager som roterat och drivit borrkronan. Genom hålet i mitten skymtas fortsättningen på den totalt 250 meter långa TBM:en. Foto: Ann-Louise Larsson
Istället började man att bygga en tunnel på traditionellt sätt, genom att borra och spränga sig fram. Denna metod arbetar man med i två år och lyckas bygga tre kilometer tunnel innan entreprenören hamnar i ekonomisk tvist med dåvarande Banverket och arbetet avbröts. En ny entreprenör, Skanska, anlitades och man fortsatte att arbeta sig fram med samma metod. För att ta igen en del av den tid som gått förlorade under tvisten öppnade man ett påslag mitt på åsen, det så kallade mellanpåslaget, som innebar att man fick fler fronter att arbeta ifrån. Inte många månader senare börjar stora mängder vatten att rinna in i tunnlarna och grundvattnet sjönk snabbt. För att stoppa inläckaget testades ett stort antal olika cementbaserade tätningsmedel men inget lyckades täppa till sprickorna helt och hållet. Det beslutades då att man skulle använda Rhoca gil, ett tätningsmedel som använts sedan länge i tunnelprojekt över hela världen. Rhoca Gil består av två lösningar som blandas med vatten: akrylamider och natriumsilikat. Akrylamid är en liten och vattenlöslig molekyl. Den är giftig, men när de enskilda molekylerna binds samman i kedjor (polymeriserar) blir de ofarliga för människor, djur och natur. Akrylamider är vanliga i byggindustrin, eftersom de är vattenlösliga och lätta att spruta in i fina sprickor, där de sedan polymeriserar och bildar en tät massa.Delar av tätningsmedlet hade inte polymeriserats på grund av stort vattenflöde och högt vattentryck. Det innebar att en del av akrylamiderna inte ombildades utan blev kvar i sin giftiga form. Förgiftat vatten från tunneln hade släppts ut, fiskar dött och kor blivit sjuka. När upptäckten gjorts stoppades bygget 1997, ett riskområde kring tunnlarna upprättades och boskapen som druckit av vattnet fick avlivas. En tredjedel av tunneln hade byggts så här långt.

Efter Rhoca Gil-utsläppet satsade Banverket och Skanska stora resurser på sanering, tätningsinsatser och miljöarbete som pågick under flera års tid. De mest läckande delarna tätades med en betonglining som gjöts på plats och man lyckades sanera bort det mesta av den giftiga Rhoca Gilen. Tunnelbygget stod under denna tid stilla. En ny utredning om möjlig metod, miljöeffekter och kostnader för ett fortsatt tunnelbygge gjordes och 2001 gavs klartecken till att återuppta arbetet. Man hade nu konstaterat att tunnlarna skulle tätas med lining och att en sköldad borrmaskin skulle användas. Denna byggde samtidigt en betongring efter sig. Skanska-Vinci kontrakterades och en specialbyggd borrmaskin som fick namnet Åsa köptes in. Borrmaskinen var en 250 meter lång ”tunnelfabrik” som sysselsatt 20 personer dygnet runt, året om. Det visade sig att detta var precis vad projektet behövde, 2005 började man borra med Åsa och 2008 nådde hon fram till mellanpåslaget.

Då byttes borrhuvudet och 2010 kom det historiska genombrottet då Åsa nått hela vägen fram genom det östra tunnelröret.  För att tunnelborrmaskinen skulle kunna arbeta krävdes en omfattande logistik. Bergmassor togs om hand, grundvatten renades, material transporterades in och ut ur tunneln och de flera kilometer långa transportbanden förlängdes med jämna mellanrum. Ungefär en miljon kubikmeter berg har transporterats ut ur Hallandsåsen.

Nästa genombrott gjordes i september 2013 då även det andra tunnelröret stod klar. Tack vare en omfattande erfarenhetsåtergivning lyckades man nära nog halvera byggtiden för det andra röret. 2014 började installationsarbetena och nyligen lades spåret i tunnlarna. Den 13 december släpps tågtrafiken på.      

Ann-Louise Larsson
Ann-Louise Larsson
E-post: redaktionen@entreprenadaktuellt.se

Artikeln publicerades måndag den 02 mars 2015

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste

 

Copyright© Entreprenadaktuellt 2021.
Sidans innehåll och bilder är skyddade enligt lagen om upphovsrätt.

Entreprenadaktuellt
Boställsvägen 4
702 27 Örebro
Tel. 019-760 94 20