Slamutredningen är här

Den sedan länge väntade utredningen om Giftfri och cirkulär återföring av fosfor från avloppsslam är nu i hamn. Två scenarier för slamspridning föreslås till regeringen för ett förnyat regelverk. 

 

Utredningen om en hållbar hantering av avloppsslam har överlämnats till Miljödepartementet med slutsatserna att viktiga resurser behöver återvinnas samtidigt som skadliga ämnen inte ska spridas. Foto: Carolina Wahlberg


Sommaren 2018 tillsatte regeringen en utredning om hållbar slamhantering där dels ett slamspridningsförbud skulle tas fram och dels ett krav på återvinning av fosfor ur avloppsslam. Efter en förlängning på fyra månader är utredningen nu till ända och två alternativ föreslås. 

Två scenarier

I ena vågskålen ligger ett totalförbud och i den andra ett förbud med undantag för tillåtande av slamspridning med höjda kvalitetskrav på produktiv åkermark. Motivering för ett totalförbud mot att sprida avloppsslam finns dock inte utifrån de riskbedömningar som är tillgängliga i dag, enligt utredningen. 

Förslaget om scenario två är det som förordas av utredarna. Om det förverkligas kommer det helt att förändra förutsättningarna gällande slam. Ungefär en tredjedel av Sveriges slam läggs i dag på åkermark, slam som är godkänt av kvalitetssäkringssystemet Revaq, som även ska utgöra grunden i det nya kvalitetskravet. Med det nya förslaget skulle mer fosfor från resterande två tredjedelar tas tillvara på, slam som i dag har sitt största användningsområde som anläggningsjord eller för att täcka deponier. 

Minst 60 procent 

Utredningen förordar ett förbudsalternativ där fortsatta möjligheter att sprida slam, som är kvalitetssäkrat, endast ska kunna ske inom jordbruket för att bäst kunna ta tillvara på växtnäringsämnen. Förslaget innebär att minst 60 procent av fosforn i avloppsslammet från reningsverk av en viss storlek måste återvinnas. Enligt betänkandet som nu lämnats in ska Länsstyrelserna, Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter bidra med ett ökat stöd för morgondagens kvalitetsarbete gällande slam.

 

Utredningen Hållbar slamhantering (SOU 2020:3)

Utredningen föreslår två olika alternativ på förbud mot användning av avloppsslam på mark: 

(1) Ett förbud mot all spridning på all mark av allt avloppsslam

(2) Ett förbud med utgångspunkt i att eventuella risker med slamspridning kan hanteras och åtgärdas. Det vill säga ett undantag från förbudet för användning av slam som är hygieniserat och kvalitetssäkrat slam på produktiv jordbruksmark.

Ikraftträdande för båda alternativen sker med avseende på anläggningsstorlek, 12 eller 15 år. 

Utredningen föreslår att ett krav på återvinning av fosfor ur avloppsslam införs. 

Minst 60 procent av den fosfor som finns ska återvinnas per år. 

Föreskrifter om bland annat gränsvärden för jordbruksanvändning ska tas fram av Naturvårdsverket i samråd med övriga berörda myndigheter. 

Här finns hela utredningen: https://q.ja.se/IioTt

Förslaget som innebär att slam inte längre får användas som anläggningsjord kommer innebära en omställning till helt nya lösningar för de flesta reningsverk i Sverige enligt Svenskt Vatten. Foto: Thinkstock

Revaq är rätt väg 

Svenskt Vatten välkomnar förslaget och pekar på att Revaq är rätt väg att gå, men menar samtidigt att utredningen har brister när det kommer till kostnadsberäkningar. 

Att utredningen även belyser andra viktiga ämnen för kretsloppet, såsom kväve och mullbildande ämnen är värt beröm då de precis som fosfor är en central fråga i en cirkulär ekonomi, menar Svenskt Vatten. 

Enligt Anders Finnson, miljöexpert hos Svenskt Vatten så finns det inte några skäl utifrån dagens kunskap som stödjer ett förslag om totalförbud och välkomnar därför förslaget om användning av slam på åkermark. 

Svensk Vatten lyfter däremot vikten av att Sverige nu inte låser sig in sig i en ny och dyr infrastruktur för mångmiljardbelopp där resurser i slam som mull och kväve förbränns.

– Att kunna använda slam av god kvalitet är avgörande för kretsloppet. Av många skäl är det viktigt att samhället försöker använda så mycket resurser som möjligt på ett effektivt sätt, inte minst från klimatsynpunkt. Istället för att bidra till klimatutsläpp genom förbränning av slam ska vi utveckla resursanvändningen och lagra kol i marken. Vi ska bevara det positiva och bekämpa det negativa, där Revaq-certifieringen visat vara ett effektivt och bra verktyg, säger Anders i ett pressmeddelande. 

Däremot riktas kritik mot kostnadsberäkningarna som de menar inte är realistiska vad det gäller kostnadsökningen förslaget skulle innebära för svenska VA-organisationer. Svenskt Vatten menar att kostnaderna landar högre bland annat på grund av den sannolika situationen med ett oligopol i Sverige för anläggningar för monoförbränning, fosforutvinning och pyrolys. 
 

– Äntligen ska Sverige börja ta bättre vara på de näringsämnen vi redan har! Nu behöver riksdagen fatta ett snabbt och tydligt beslut så att kommunerna kan börja planera sin framtida slamhantering, säger Pär Larshans, hållbarhetschef på miljöföretaget Ragn-Sells. Foto: Ragn-Sells

Krävs en högre ambition 

Miljö- och återvinningsföretaget Ragn-Sells välkomnar förslaget från den statliga utredningen och menar att det är ett stort steg åt rätt håll för att ta vara på de näringsämnen vi har och minska en i dag problematisk import. Men enligt Per Larshans, hållbarhetschef på Ragn-Sells, krävs en högre ambition från riksdagen.

– Utredningen slår fast att kvaliteten är avgörande snarare än varifrån näringsämnena kommer, vilket är mycket bra även om riksdagen bör höja ambitionsnivån för återföring till mer än 60 procent. Sverige är redan världsledande på att värna kvaliteten på avloppsslam och vi förutsätter att riksdagen lagstiftar enligt det förslag som medger att slam av hög kvalitet används som gödning, säger Pär Larshans i ett pressmeddelande. 

Reningsverken ges i förslaget 12 eller 15 år på sig, beroende på storlek på anläggningen, att genomföra förändringarna. En omställning som väntas gå långsammare än i andra EU-länder och som Ragn-Sells menar kan gå fortare.

– Den långa tidsfristen kan bli ett stort problem om det gör att slöseriet med fosfor till och med ökar under tiden – det är illa nog som det är, säger Pär och tillägger att återvinningen av fosforn kan genom styrmedel gälla redan under övergångsperioden. 

Att största delen av den värdefulla resursen förspills i dag är vansinne menar Ragn-Sells som lyfter den import som Sverige och EU i dag är beroende av som problemfylld då majoriteten av världens reserver av fosfat finns på ett omstritt område i Västsahara där råvaran är förorenad av bland annat kadmium och uran.
 

Towe Johnson
Towe Johnson
Tel: 073-925 05 41
E-post: towe@entreprenadaktuellt.se

 

Artikeln publicerades tisdag den 25 februari 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste