Autonoma robotarmar ska ge säkrare gruvmiljö

Epiroc har en vision om att inte behöva ha människor på plats i farliga gruvmiljöer. För att nå det målet vill bolaget nu automatisera robotarmarna på sin borrmaskin Boomer.

 

Förhoppningen med forskningsprojektet är att skapa autonoma robotarmar för Epirocs Boomer. Foto:  Epiroc


En av Epirocs maskiner som används vid tunnelborrning heter Boomer. Det är ett stort fordon med långa robotarmar. Boomer körs fram och parkeras vid en bergvägg, sedan används armarna för att borra hundratals hål som därefter fylls med spräng­medel.

Epirocs vision är att kunna programmera in en karta över de hål som ska borras med hjälp av Boomer, trycka på ”start” och sedan ska maskinen automatiskt göra jobbet på egen hand. Så fungerar det inte idag.

− Vi har ett första steg mot den här funktionen redan, men den räcker inte riktigt till. Med hjälp av de tekniksprång vi hoppas att vi kommer att göra här, så kommer vi att förbättra vår produktivitet en hel del, säger Björn Andersson på Epiroc.
 

Epirocs vision är att kunna programmera in en karta över de hål som ska borras med hjälp av Boomer, trycka på ”start” och sedan ska maskinen göra jobbet.
Foto: Jesper Eriksson

”Komplicerad uppgift”

Epiroc samarbetar med AI.MEE i forskningsprojektet ”AutoBoomer – Automatiserad borrplanering för riggar med flera borrarmar i underjordisk gruvverksamhet”. AI.MEE är ett regionalt utvecklingsprojekt som drivs av Alfred Nobel Science Park och Örebro universitet. 

− Det handlar om att koordinera flera robotarmar och tekniken kan användas inte bara inom gruvdrift, utan den har också en rad andra användningsområden, säger Shiyu Zhang,  AI-forskare vid institutionen för naturvetenskap och teknik vid Örebro universitet.

Förhoppningen är att projektet ska utveckla rörelseplanerings-, koordinations- och kontrollalgoritmer som ska  effektivisera planeringen och i slutänden göra så att hela processen blir helt autonom. Att få robotarmarna att röra sig självständigt men samtidigt vara medvetna om varandra är en komplicerad uppgift, förklarar Shiyu Zhang.

− Robotarmen i sig har en mycket komplex konstruktion. Den har många leder och för att styra armens rörelse behöver vi kunna kontrollera varje enskild led. Nu ska vi koordinera flera robotar, vilket gör beräkningarna ännu mer komplexa, säger hon.

Pär Andersson
Frilans

 

Artikeln publicerades måndag den 27 april 2020

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Direkt i din inkorg!

Senaste