Karl-Erik vill statuera exempel med ny reningsteknik

 Karl-Erik Becker är en av många på landsbygden som fått sitt avlopp utdömt. Istället för att gräva en ny, dyr anläggning har han valt att testa en helt ny, mycket billigare metod utvecklad av en uppfinnare på Västkusten.

Den helt nykonstruerade fosforfällan lyfts ned i den befintliga trekammarbrunnen och installeras i steg tre. Foto:ann-louise larsson

Karl-Olof Niklasson är uppfinnaren och entreprenören bakom den nya reningsanläggningen.

– I den första kammaren har vi syresättning med en ”akvariepump”, en luftpump på 40 watt. Luften finfördelas genom två porösa stenar ”syrestenar”. Syresättningen ska rena bort kväve och fungerar likadant som i alla reningsverk i hela världen, säger Karl-Olof Niklasson.

– Den andra kammaren lämnar vi orörd. Den ska vara en fristad för bakterier och mikroorganismer som bryter ned biologiskt material, fortsätter han.

Cirka 90 liter kalk fylldes på i fosforfällan.

Här lyfts luftningsanordningen.

– I den tredje kammaren har vi installerat den nya fosforfällan som har en kopparplatta i botten och kompletteras med likadan syresättning som i den första kammaren. Koppar kommer inte överens med levande organismer och tanken är att den ska ta död på e-coli bakterierna.

En av synpunkterna som han fått på sin anläggning är att koppar är giftigt och att kopparjoner kommer att följa med det renade vattnet.

– Men koppar oxiderar ju i sur miljö så den kommer inte att släppa ifrån sig något eftersom pH i en syresatt trekammarbrunn brukar ligga på cirka 7,5, säger han.

Karl-Erik Becker vill visa att det går att rena avlopp med billigare metoder än de konventionella.

Karl-Erik Becker skulle mycket väl ha kunnat bygga en godkänd anläggning. Det finns två starka orsaker till att han valt en annan väg den här gången. Det ena är solidaritet med grannar, framför allt äldre, som inte har råd att anlägga enskilda avlopp när deras gamla döms ut.

– Miljöförvaltningen jagar de gamla från sina hem och de gamla törs inte bråka. Jag gör detta för att statuera ett exempel och visa att det finns alternativ, säger han.

Längst ned i bilden är steg ett där vattnet syresätts för att rena bort kväve. Uppe till höger är steg två med bakterier och uppe till vänster är steg tre där fosforfällan instalerats.

– Miljöförvaltningen kräver att jag ska anlägga en markbädd, men den har ju ingen funktion. De kräver att vi ska visa testresultat från testinstitut utan att själva visa värden på deras krav.  Och om jag skulle installera en sluten tank så kräver de att jag har en fosforfälla efter. Sedan skall tanken slamsugas och sedan lägger kommunen slammet på deponi. Det blir ju att släppa ut mer gifter i naturen, säger han.

– Jag vill ha siffror på hur mycket en markbädd renar i milligram per liter. Om man kräver att den ska anläggas måste man väl kunna redovisa vad den gör, instämmer Karl-Olof Niklasson.

– Vi vet att utsläppen från Karl-Eriks trekammarbrunn kommer att ligga långt under Naturvårdsverkets gränsvärde, fortsätter han.

Fosforfällans botten består av en kopparplåt som ska rena mot e-colibakterier. De vita cylindrarna är porösa stenar ”syrestenar”. Till dem pumpas luft via slangarna och de finfördelar luften till små bubblor.

– Vi kommer att mäta varje månad så att vi kan följa reningsprocessen, säger Karl-Olof Niklasson.

I dagsläget är det ännu oklart om Karl-Erik Becker kommer att få sin anläggning godkänd av Miljöförvaltningen eller inte.

Den nyutvecklade fosforfällan har tre renande funktioner i samma konstruktion:

1. Avloppsvattnet syresätts samtidigt som det pumpas upp genom kalken enligt den så kallade mammutpumpprincipen.

2. Det fosforblandade avloppsvattnet pumpas genom kalkmaterialet med 4/8 millimeters kornstorlek och kalkens och fosforns förmåga att dras till varandra betyder att de mycket små fosformängderna som avloppsvattnet innehåller fastnar på kalkkrossens ytor som sammantaget är flera kvadratmeter.

3. När eventuella e-colibakterier kommer i kontakt med kopparytorna dör dessa.

Källa: Karl-Olof Niklasson, Lysekilen